ÄLSKA LIVET

Jag kan inte förstå att det är fyra dagar till jul. Ingen julkänsla alls än, jag är sjuk, ensam hemma och har tråkigt. Det faktum kunde lätt gjort att jag ätit en massa extra, för att jag tycker synd om mig själv. Det är precis vad som hände igår. Jag var till och med och handlade innan utan att jag köpte en massa onyttigheter. Så idag kan nog bli bra. Det enda irriterande är att jag inte kan träna när jag är sjuk. Det är konstigt det där med träning. Jag äter i genomsnitt mindre när jag tränar mycket. Jag är inte lika hungrig och inte lika sugen. Konstigt tycker jag. Man borde ju bli mer hungrig när man gör av med mer energi. Men tydligen inte..

Jag ska käka lunch om någon timme och jag måste erkänna att jag känner en stark motivation just nu. En bra känsla. Jag ska se till att den sitter i. Jag gjorde upp en planering över de närmaste veckorna. Med allt som är inplanerat med jobb och annat, också träning och liknande. Jag behöver en grund för att kunna lyckas.

Insåg också att det finns så mycket värre problem. Jag får ångest av att jag äter för mycket men jag ska kanske vara glad att det är så mina problem yttrar sig. Slötittar lite på SvenskaHjältar-galan (repris) och de pratade om alkolism precis. Jag ska kanske vara glad för att jag inte tar till värre saker, jag röker inte ens. Å andra sidan så gör ju inte denna vetskap det hela lättare. Jag mår ju fortfarande dåligt, även om jag vet att jag borde vara lycklig och glad åt mitt liv. Men jag vill ju  inte bara leva, jag vill få ut det bästa av livet.. Leva lyckligt!

Ett beteende (t.ex. en ätstörning) har nästan alltid en bakomliggande orsak. En anledning till att man äter för mycket eller till att man inte äter alls. Man vill kväva en känsla, ångest eller så är man rädd. Jag vet att jag har dåligt självförtroende. En motgång och till och med en medgång kan göra att jag överäter. Inte för att jag vill utan för att jag inte kan hindra mig själv. Jag tror att när det gäller en motgång så vill jag dämpa det hela - "det spelar ändå ingen roll om jag är tjock..." osv. När det går för bra blir jag rädd. T.ex. gällande killar, om någon kommer för nära blir jag rädd. Rädd för att det inte ska funka, för att han ska tycka att jag ser hemsk ut utan kläder och rädd för att bli sårad. Då äter jag, som för att skydda mig, han kommer ju ändå inte vilja ha mig om jag är tjock - problemet löst.

Alltså - man behöver ju inte vara jättesmart för att förstå att det här är ett problem. Jag vet precis allt och exakt hur man är nyttig och lever hälsosamt. Det är bara att göra det! Det är bara det att jag alltid blir stressad. Jag var inne i ett bra stim med i genomsnitt 1000 kcal per dag plus att jag rörde på mig och tränade varje dag (egentligen för lite, jag vet). Sedan när det börjar gå bra vill jag skynda på processen, börjar minska ännu mer och kroppen säger ifrån - det blir alldeles för mycket. EN OND CIRKEL!

Hur står man emot? Hur gör man för att det ska funka? Scheman över varje dag? Jag behöver hjälp!