ÄLSKA LIVET

Ett beteende (t.ex. en ätstörning) har nästan alltid en bakomliggande orsak. En anledning till att man äter för mycket eller till att man inte äter alls. Man vill kväva en känsla, ångest eller så är man rädd. Jag vet att jag har dåligt självförtroende. En motgång och till och med en medgång kan göra att jag överäter. Inte för att jag vill utan för att jag inte kan hindra mig själv. Jag tror att när det gäller en motgång så vill jag dämpa det hela - "det spelar ändå ingen roll om jag är tjock..." osv. När det går för bra blir jag rädd. T.ex. gällande killar, om någon kommer för nära blir jag rädd. Rädd för att det inte ska funka, för att han ska tycka att jag ser hemsk ut utan kläder och rädd för att bli sårad. Då äter jag, som för att skydda mig, han kommer ju ändå inte vilja ha mig om jag är tjock - problemet löst.

Alltså - man behöver ju inte vara jättesmart för att förstå att det här är ett problem. Jag vet precis allt och exakt hur man är nyttig och lever hälsosamt. Det är bara att göra det! Det är bara det att jag alltid blir stressad. Jag var inne i ett bra stim med i genomsnitt 1000 kcal per dag plus att jag rörde på mig och tränade varje dag (egentligen för lite, jag vet). Sedan när det börjar gå bra vill jag skynda på processen, börjar minska ännu mer och kroppen säger ifrån - det blir alldeles för mycket. EN OND CIRKEL!

Hur står man emot? Hur gör man för att det ska funka? Scheman över varje dag? Jag behöver hjälp!